Publicerat: 19 mars, 2015, detta inlägg har inga kommentarer.
I går körde Rasmus och jag ett riktigt fint intervallpass. Denna gång med fäste då vi försöker ställa om kroppen till diagonalåkning inför de sista långloppen:)
Intervallerna som avverkades var 6xca.4,5 minut med 2 minuters vila mellan intervallerna. Passet var riktigt tufft och givande då föret var av det tuffare slaget och musklerna fick jobba rätt rejält för att få upp bra fart. Märkligt nog så var det diagonalen som kändes bäst. Jag har ju inte lagt stort fokus på det den sista tiden men benen kanske har fått vila sig i form. Det kan även vara för att överkroppen var rejält sliten från de två tidigare träningsdagarna här uppe:)
Idag laddar vi för löpning, styrka och skidåkning:)
/Patrik
Publicerat: 18 mars, 2015, detta inlägg har inga kommentarer.
Fortsatt så är skidspåret riktigt fint här i Torsby och igår fick vi ihop ytterligare en bra träningsdag:)
På förmiddagen körde vi 2,5 timme stakning. Detta blev en rätt så tuff uppgift då spåret här i Torsby är av det mer kuperade slaget. Inte så jättelånga backar men det kompenseras med att de är branta istället:)
Passet gick bra men mot slutet började styrkepasset från dagen innan att påminna mig om vart magmusklerna sitter:) Så sista halvtimmen blev en rätt så arbetsam historia.
På eftermiddagen tog Bill och Bob med mig ut på en löptur. Lite startslingor och sedan blev det Borejoggsbanan baklänges. Så mer förberedd för årets Borejogg kan jag nog inte bli då jag sprungit den åt båda håll redan så här tidigt på säsongen:)
Idag står det intervaller på schemat!
/Patrik
Publicerat: 16 mars, 2015, detta inlägg har inga kommentarer.
När vädret och skidspåren hemma i Skövde inte riktigt vill visa sig från den stabila sidan har jag valt att åka till Torsby för att få lite bra träning inför det avslutande Årefjällsloppet:)
Spåret här mäter 2,5 km och det finns fortfarande rejält tjockt med snö kvar. Så här ska det allt gå bra att åka skidor fram till säsongsavslutningen:)
I dag har det blivit dubbla pass varav det första avverkades på klassiska skidor ihop med Bill Impola. Vi körde med fäste idag vilket inte har hört till vanligheterna under den andra halvan på denna säsong. Det tog ett litet tag men till slut kom jag ihåg hur det var man skulle göra med benen:)hehe
På eftermiddagen blev det ett rejält styrkepass med Rasmus. Detta kombinerades med en löptur och det i rätt så hög fart. Rasmus hade tjuvtränat lite löpning och ville att vi skulle ”känna lite” på hur kroppen svarade på att bitvis höja farten:) Svaret på den frågan var att kroppen svarade fint men jag känner mig otroligt övertygad om att kroppen kommer att svara minst lika ”fint” på träningsvärken i morgon:)
/Patrik
Publicerat: 11 mars, 2015, detta inlägg har inga kommentarer.
Vasaloppet tog lite hårdare än jag räknat med!:) Den bubbla man levde i under ett par veckor är nu borta och efter att ha utsatt kroppen för söndagens enorma prövning har det varit lite tomt på energi. Men det är ju precis så det ska vara och det är faktiskt en lite kul känsla att ha:) När kroppen verkligen meddelar att den behöver lite extra vila:)
Efter att ha utvärderat loppet lite mer så känner jag fortfarande en viss frustration över att jag inte klarade fullfölja den fina klättring jag ihop med några andra hade börjat på. Att ha varit uppe kring 20:e plats och sedan ”rasa” så mycket gör lite ont. Däremot börjar jag mer och mer att inse att mitt resultat faktiskt var bättre än vad jag kanske kunde kräva. Som jag tidigare nämnt är ju det föret som rådde det som passar mig och min åkning absolut sämst. Att jag då ”halvväggar” och ändå lyckas ta mig till Mora som 46:e man får jag vara helt nöjd med:) Men mycket vill alltid ha mer och det kanske är tur att man känner så för det är väl det som driver en idrottare framåt. Att stanna upp och vara nöjd med det man genomfört men samtidigt hela tiden vilja jaga bättre och bättre resultat:)
Nu är kroppen redo för lite mer träning igen!:)
/Patrik
Publicerat: 9 mars, 2015, detta inlägg har inga kommentarer.
Då var årets största mål för merparten av Sveriges skidåkare över. En anspänning man själv likt så många andra gått och byggt upp under en lång tid har nu släppt. Årets roligaste, tuffaste, jobbigaste och kanske mest speciella dag med en stämning som måste upplevas för att kunna förstås.
Att se detta stora hav av människor är helt underbart och förväntningarna som ligger i luften går nästan att ta på. Så mycket energi på en och samma plats. Glada och laddade människor som alla har sin egen ritual för att vara helt redo när klockan visar 08:00.
Och PANG så går starten. Men upp går inte elitledets ”startgrind”. Den startgrind som är längst fram av alla går alltså inte upp. Utan att överdriva så skapade detta en viss frustration. Som tur var tänkte jag enbart på att komma framåt för hade man i det läget börjat fundera över att det var 13 500 personer bakom som skulle åt samma håll som oss så hade nog en viss panikkänsla infunnit sig över risken att bli lite lätt klämd mellan dem och grinden:)hehe. En arrangörsmiss som absolut inte får hända. Som tur var fick de till slut upp grinden och alla kunde komma iväg någorlunda helskinnade. Jag klarade mig bra men jag lider med de som blev påkörda och fick stavar och annat sönderbrutit. Tråkigt när konkurrenter blir drabbade av ett sådant spektakel. Självklart vill man ju att alla ska köra på lika villkor och att det ska vara upp till åkarna och inte arrangörerna att göra upp om segern!
När väl startgrinden var uppe så kom jag iväg riktigt fint och fick en bra resa över startrakan. Kom till backen på en placering kring 5 någonstans vilket kändes som en bra position att börja klättringen med. Efter 2 tuffa kilometer uppför hade jag halkat ner och låg kanske någonstans kring 30-40 i fältet. Efter att ha avverkat några kilometer på myrarna började jag inse vilket tufft före det skulle vara denna dag:) Där man normalt sett kan få stå i fartställning och vila litegrann var det bara att så vackert jobba på och bara staka, staka, staka. Trots det var farten rejält hög redan från början och man fick ingenting gratis denna dag.
Jag passerade Risberg som 29:a och jag och min klunga plockade sedan hela tiden placeringar till dess att vi var uppe kring 20:e plats. Kroppen kändes stabil och siktet var enbart inställt på att fortsätta jaga. Men oj vad trött jag blev helt plötsligt. På några kilometer gick jag från en pigg kropp och att vara i full jakt framåt till att börja fundera på hur jag överhuvudtaget skulle klara av att ta mig till mål. All energi var som bortblåst. Och då började en kamp mot mig själv. Hur motiverar man sig själv att fortsätta när kroppen bara skriker åt dig att sluta? På något vis så lyckades jag få kroppen att vilja fortsätta ta mig framåt och jag fick lite skön draghjälp i korta perioder av de åkare som passerade mig. Hade inte mycket att sätta emot när de kom men lite sällskap fick man ju i alla fall:) Konstigt att man kan känna sig så ensam när det är så många tusen andra som kör samma lopp:)
Loppet fortsatte sedan som ett enda stort krig mellan kropp och knopp och så glad som jag var att se målportalen i Mora trodde jag aldrig att jag skulle bli. Detta är det absolut jobbigaste skidlopp jag någonsin kört och minnet av det kommer att sitta kvar länge. Ett riktigt skarpt vapen att ta fram under de tunga passen nästa höst. De kommer inte att bli värre än Vasaloppet och det vet jag ju att jag fixade:)
Min placering i loppet blev 46:a vilket jag egentligen borde vara ganska nöjd med efter ett sådant lopp i det föret. Men har man varit uppe och nosat på en bra placering så pass långt in i loppet blir man ju alltid besviken när man sedan åker kana genom fältet igen. Så för att summera dagen så var den godkänd men inte mer:)
Ett stort grattis till Petter Eliassen som imponerade stort och tog sig först över målstrecket!
Nu är det lite vila som gäller och sedan siktar vi framåt igen!
/Patrik
Publicerat: 27 februari, 2015, detta inlägg har inga kommentarer.
Efter att ha kört distanspass hela veckan så var det igår dags för lite intervaller igen. Och eftersom alla tävlingar numera verkar köras som stakning så är det ju lika bra att träna på det. Jag körde därför 2×15 minuter stakning i A3-zon. Känslan var stabil och för att nå samma punkt på banan behövde jag använda tre sekunder mer på den andra intervallen än på den första. Då tanken var att dessa intervaller skulle gå jämnfort så tycker jag att det är ett ok resultat över 15 minuter:)
En annan riktigt positiv sak med passet var att precis när jag plockade fram mina träningsskidor så kommer David och frågar om jag kan testa ett par tävlingsskidor åt honom under passet:) Det tackar man ju knappast nej till när det är dags för intervaller. Tänk att en sådan lite grej kan kännas som att vinna på lotto:)
Passade även på att träna lite inför Birken. Jag har inte bestämt om jag ska åka än men jag har börjat jakten efter den perfekta ryggsäcken för ändamålet:)
/Patrik
Publicerat: 26 februari, 2015, detta inlägg har inga kommentarer.
Igår blev det en fin träningsdag i ett ganska så härligt väder men med lite väl tröga spår:) Vattnet i snön visade sin närvaro i allra högsta grad och trots att det såg otroligt fint ut så var föret rejält tungt. Lite svårt att hitta tekniken ordentligt men å andra sidan så blev det rejält bra styrketräning:) Lyckades även öppna passet med att åka rakt genom en vattentäkt del av spåret som var betydligt djupare än vad jag trodde.Alltid lika skönt att börja med en sådan tabbe:) Körde i 1 timme och 50 minuter och valde att enbart staka.
På eftermiddagen blev det en löptur och lite styrketräning. Som jag skrivit tidigare så känns det som att det finns lite att jobba på där mot de bästa och för att jag ska komma i absolut bästa form så måste styrkan vara på plats då det normalt sett är en av mina starka sidor. Är den på rätt nivå brukar det andra följa med:)
Bilden är ej från igår men den är i alla fall från Billingen.
/Patrik
Publicerat: 26 februari, 2015, detta inlägg har inga kommentarer.
Till slut lyckades jag att hitta lite bilder från Skinnarloppet:) Jag har inte kommit speciellt långt in i loppet på dessa bilder men å andra sidan så är det enda gången som jag faktiskt är i ledning:)
Bilderna är hämtade från Erik Wickström:s hemsida. Vet ej vem som tagit dem men jag förutsätter att det inte var han då vi åkte stora delar av loppet tillsammans:)
/Patrik
Publicerat: 24 februari, 2015, detta inlägg har inga kommentarer.
Kom i söndags hem till ett inte så snörikt Skövde och var rädd att spåren på mitt kära Billingen inte skulle frambringa speciellt stor glädje.
Men så fel man kan ha. Konstsnön är starkare än vad man kan tro och det är otroligt imponerande vad skidspåren klarar av att stå emot rent vädermässigt. Så efter att ha haft en skön vilodag under måndagen med ett återhämtande löppass på 30 minuter så var det i dag dags för lite skidåkning igen:) Nydragna spår och stundtals riktigt skönt väder då solen tittade fram. Kroppen är sliten men den känns betydligt bättre nu än efter de tidigare långloppen. Jag kanske börjar vänja mig:)
Efter passet körde jag ett kortare styrkepass. Känner att jag måste jobba upp den biten om jag ska hänga med de stora gossarna. För de verkar knappast sakna några muskler:)hehe
Lite rörlighet och massage och sedan var denna dagen fulländad.
/Patrik
Publicerat: 22 februari, 2015, detta inlägg har inga kommentarer.
Ny helg, ny tävling och en ny utmattning av kroppen. Jag börjar gilla denna känsla som långloppen för med sig:) Idag fick jag ett bra kvitto på att kroppen börjar hitta formen inför Vasaloppet:)
Denna helg var det Malungs Skinnarloppet som stod på programmet och startlistan var minst sagt imponerande. Med Team United Bakteries, Team Coop och Team Santander på plats så var det inte många toppnamn som saknades. Med andra ord var många av världens bästa stakåkare i Malung denna dag och det märktes redan från start när tempot skruvades upp på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare:) Herregud vad dessa gossar stakar!
Loppet började som sagt i ett rasande tempo och det kändes som att det fortsatte så under en lång tid. Insåg ganska tidigt att absoluta täten kommer skrota min överkropp alldeles för tidigt och jag var tvungen att släppa tankarna på dem. Men efter att ha kanat en bit nedåt kom sedan Jerry Ahrlin och Andreas Nygaard som jag då tog rygg på och vi lyckades komma ikapp andraklungan en bit innan varvning efter 24 km. I inledningen av andra varvet kände jag mig riktigt pigg och tyckte inte att tempot var något större problem men med 3-4 km kvar till mål så var jag rejält sliten och fick släppa den klunga som sedan gjorde upp om 8:e platsen.
Några till fick då släppa och vi blev en fyra personer stor klunga som jobbade på mot målet. Vi gled samlade in mot stadion och väl där lyckades jag sedan vinna spurten vilket alltid känns både kul och viktigt:) Riktigt bra att få träna på spurterna även om man inte kör om seger. En dag kanske jag får göra det och då vill jag ju vara förberedd:) Min slutplacering blev en 15:e plats slagen med 2 minuter och 9 sekunder. Fullständiga resultat hittar ni här. Jag är riktigt nöjd med dagen och det känns som att formen kommer mer och mer hela tiden:)
Stort grattis till Öystein Pettersen som vann på ett imponerande sätt då han gick solo under större delen av loppet. En man att räkna med på Vasaloppet och i dagsläget vet jag inte vem som ska kunna slå denna ”Oslo-Gutt”:)
Ikväll har det blivit väldigt lite gjort. Jag kommer starta morgondagen med liknande tema då kroppen känns rätt så sliten nu:)
Tyvärr har jag inga bilder från dagen. Men det kanske kommer senare om jag får tag på det:)
/Patrik
