Äntligen en seger igen!
Publicerat: 29 januari, 2014, detta inlägg har inga kommentarer.
Efter en otroligt tung vinter så fick jag äntligen inkassera säsongens första seger!:)
Tävlingssäsongen hittills har varit en stor besvikelse för egen del. Visst hade jag räknat med att få ganska mycket spö och i ärlighetens namn så visste jag väl vad som väntade. Det jag inte var förberedd på var att jag skulle få så in i helv… med spö! Trodde ändå att jag skulle kunna komma undan med äran i behåll, har ju trots allt åkt skidor några år tidigare. Men icke!
Så att för första gången denna vinter få lämna en tävlingsplats och känna sig nöjd! Tycka att skidåkning är kul igen! Känna att kroppen fungerar! Det var en helt fantstisk känsla. Ärligt talat så hade jag börjat tvivla på om jag någonsin skulle få vinna ett skidlopp med lite motstånd igen. Men det fick jag alltså:)
I söndags kördes Pilgrimsloppet i Åmål. Ett långlopp över 40 km som gick i lite gammeldags stuk. Enbart natursnö, ganska smala spår och mycket luriga kurvor. Själv hade jag inga större förhoppningar inför loppet. Visste ju hur det hade gått tidigare så det var med ett rejält stukat självförtroende jag åkte dit.
Men när starten gick så var det som att köra med en helt annan kropp. En kropp som ville åka skidor. En kropp som inte blev trött på samma sätt. En kropp som återhämtade sig på nolltid. Detta gick givetvis rakt upp i huvudet som även det blev intresserat av att åka skidor fort igen:) Jag är fullt medveten om att detta inte var något mästerskap eller liknande. Men det är ändå vansinnigt skönt att få känna känslan igen. Känslan när inget bromsar en. Känslan när man kan tänka sig att dö för att få vinna. Helt enkelt den känsla som saknats hela säsongen!
Tävlingen gick på en varvbana över 10 km och efter att ha legat i en klunga på fem man med bland annat Rasmus Blom och Gabriel Thorn så valde jag att i sista varvning trycka på lite grann. Märkte då att alla släppte:) Men att åka hela sista varvet själv hade jag ännu inte självförtroende till. Så jag valde att vänta in Gabriel och sedan var det han som gjorde grovarbetet medan jag bara hakade på. Hela sista varvet gick från klarhet till klarhet. Kände mig inte rejält trött en enda gång. Och som jag skrivit tidigare. Den känslan var ett tag sedan jag hade. Jag valde ändå att ligga kvar bakom Gabriel och väntade med att åka om honom till sista lilla backen innan upploppet. Sedan fick jag staka i mål med fyra sekunder till godo:) Äntligen var ordet!
/Patrik