Myrlöpning när den är som bäst
Publicerat: 17 maj, 2013, detta inlägg har inga kommentarer.
Blött, skitigt, grisigt och jobbigt. Dessa ord kan användas för att beskriva en myr. Det låter ju inte som en speciellt glamourös plats, men ändå så känner man att det är värt att vara där eftersom man vet vad det ger. Så myr och mossmark kanske ändå är skidåkarens bästa vän. Åtminstone är det ett ställe där många åkare tillbringar en hel del tid.
Att få springa med eller utan stavar i en myr eller mosse är bland den mest krävande träning som går att ge sig på. Man springer några steg och sedan fastnar man. Och så springer man ett tag igen. Att få göra alla dessa lyft hela tiden ger extrem styrka i ben och höftböjare. Perfekt inför vintern:)
En annan fördel med denna träningsform är att det ät otroligt skonsamt för kroppen. Många som har knäproblem och inte klarar av de stötar som knäna utsätts för under löpning kan med största sannolikhet klara av att springa, eller eventuellt gå i myr. Underlaget fjädrar ju och ger hela tiden med sig vilket gör att fotisättningarna blir extremt ”snälla”.
Löpningen eller gången kan köras med eller utan stavar. Jag brukar variera lite, men idag blev det löpning/gång utan stavar. Körde en timme på hårt underlag och en timme på myr. Jag får smyga igång med myrlöpningen nu så jag inte tömmer benen totalt på energi:) Men det är en skön känsla att befinna sig mitt ute på en myr. Man är oftast extremt ensam då dessa platser sällan ligger centralt:)
Efter passet är det alltid någon speciell känsla när man har sprungit i myr. Man är alltid lite extra nöjd med sig själv då. Precis som om man trodde att det skulle vara just det passet som gjorde en till en bra skidåkare. Kanske är det för att man är ordentligt skitig och därför tror att det automatiskt gav lite mer:)
Nu blir det rullskidor. Tror att det kan bli premiär på bar överkropp idag. Så bländar jag någon bilist så ber jag om ursäkt på förhand:) Det är ju för att undvika att blända er längre fram i sommar. Så det är för en god sak:)
/Patrik