Publicerat: 19 mars, 2014, detta inlägg har inga kommentarer.
Ett otroligt bra initiativ av de tre skidtokiga gossarna Erik Wickström, Rickard Bergengren och Mattias ”Z” Carlzon.
Viared Classic Rollerski körs söndagen den 11:e maj och är det perfekta sättet att få en kickstart på det nya träningsåret. En skidåkares träningsår börjar ju som jag säkert tidigare skrivit den 1:a maj. Då går startskottet för det långa underbara ”helvete” som kallas uppbyggnadsträning:) Att nu få något att se fram emot och som gör att man är ännu mer på tårna i starten känns riktigt skönt. Tävlingen startar på viared industriområde och är 37 km lång. Rullmotståndet som gäller är 2:or vilket känns kul:)
Det ska bli skönt att snabbt komma in i tävlandet igen vilket är något jag tidigare haft väldigt svårt med. Jag har alltid tänkt att tävla mycket under sommar/höst, men så har det inte blivit av. Så i år hoppas jag att kunna ändra på det och få med mig mer tävlingar och på det viset känna mig bättra förberedd när vintern kommer och kanske slippa vara sådär extremt oviss och nervös inför första tävlingarna och istället ha lite bättre koll på vart jag står. Nervös kommer jag väl förmodligen att vara ändå, men det får man väl leva med:)
/Patrik
Publicerat: 4 mars, 2014, detta inlägg har inga kommentarer.
Jag har ju enbart åkt ett Vasalopp tidigare så någon större erfarenhet av hur känslan dagarna efter brukar vara kan jag ju inte säga att jag har. Men vad jag minns är att det var brutalt mycket värre sist än vad det är nu:) Hade rätt rejält med träningsvärk igår, men idag är den i stort sett helt borta:) Känns inte som jag förtjänar att må så pass bra med tanke på hur det var i söndags. Dels så var ju åktiden rätt mycket längre än vanligt och dessutom så blev det ju enbart stakning vilket borde ha satt ännu djupare sår i musklerna:)
Så med andra ord kan jag både klä på mig, äta och gå själv:) Helt klart en stor fördel:)
Däremot är ju kroppen rätt så jäv.. slut, men det känns som ett problem man får leva med efter Vasan eller liknande lopp. Som sagt, bara att kunna klä på sig utan problem känns hur skönt som helst:)
/Patrik
Publicerat: 3 mars, 2014, detta inlägg har inga kommentarer.
Dagens Vasalopp blev så fantastiskt mycket bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på. Efter en säsong där resultaten varit otroligt varierande hade jag inga större förhoppningar på någon framskjuten placering när vi passerade portalen i Mora. Jag hade ett drömmål om att kunna bli topp 50 och jag hade varit nöjd om jag blivit topp 100. Och så slutade jag som 29:a:) Så som ni förstår så är jag otroligt glad att det fick gå så bra som det gjorde:)
Att jag valde att staka hela loppet känner jag av rejält idag. Överkroppen är helt skrot, men uppenbarligen så kan jag ju i alla fall skriva på datorn så lite till fanns det nog att plocka ut trots allt:) Eller så har jag bara bra återhämtning:)haha
Efter att ha gjort två Vasalopp ”utan” förberedelser så känns det som att långlopp kanske är något jag ska satsa på i framtiden. Jag tycker faktiskt att det är ett rätt så spännande uppdrag att jobba mentalt med sig själv under så lång tid. Det hinner liksom hända ganska mycket mer under ett långlopp än en sprint:) Smärtan kommer och går och ena stunden tror man att man ska få ge upp och nästa stund så känns det som att inget kan stoppa en. Så trots att det värker överallt när man passerar mållinjen så har det en viss charm.
Även fast det är sprint och traditionell skidåkning som är huvudfokus än så länge så kanske det får bli en liten smygsatsning mot Långloppen framöver:) Oavsett så tror jag att dessa tävlingar och den träningen kan gynna varandra på ett väldigt bra sätt!
Idag blir det en riktigt skön vilodag och sedan tänkte jag försöka röra lite smått på mig i morgon.
Hoppas att alla ni andra som körde Vasaloppet också fick resultat som ni är nöjda med och att ni redan nu ser fram emot nästa år:) För ska man få en plats på dessa lopp numera så lär man ju hänga på låset när anmälan öppnar:)
Tyvärr har jag ingen bild från igår då jag hade fullt upp med att åka:) Även pappa hade lite dricka att langa så det blev inget fokus på plåtningen:) Ska se om jag kan hitta någon bild senare. Kan ju alltid vara någonstans jag lyckats fastna:)
/Patrik
Publicerat: 1 mars, 2014, detta inlägg har inga kommentarer.
Årets största tävling är nu här och det är dags för mig att göra min andra start i det anrika loppet mellan Sälen och Mora. 90 km ska avverkas på förhoppningsvis en tid under fyra timmar. Föret och formen får väl avgöra den saken:) Storleken på Vasaloppet går knappt att greppa. Inte heller betydelsen av loppet. Det är en så stor del i många människors liv och kanske en av de största anledningarna till att många motionerar och får en frisk kropp även övriga delen av året. Så Vasaloppet med alla kringarrangemang gör verkligen Sverige en stor tjänst inom friskvårdsområdet!
Men i morgon handlar det inte om motion och friskvård för min del. I morgon kommer det att göra ont och det är jag förberedd på:)
Under dagen har jag gjort de sista förberedelserna. Jag har testat vilka skidor jag ska tävla på. Jag har börjat käka kolhydratsuppladdning och jag har försökt att stretcha ut och förbereda min kropp och knopp på vad som komma skall. Det kommer att göra ont, men det är en smärta jag delar med drygt 15 000 andra vilket gör att det känns lite lättare:)
Så nu är det upp till Pappa att göra finishen på mina lagg och så hoppas jag att det är rejält surf i dem i morgon. Och med tanke på det före som varit tidigare i veckan kanske surf under skidorna kan vara bra i dubbel bemärkelse:)
För er som vill följa mig under Vasan så har jag startnummer 251.
Till alla er andra som ska åka Vasaloppet vill jag önska ett stort LYCKA TILL! Hoppas att ni får en trevlig dag i fäders spår!:)
/Patrik
Publicerat: 28 februari, 2014, detta inlägg har inga kommentarer.
Sitter nu i minibuss på väg från Torsby till Sälen och starten för årets stafettvasa. Jag har varit med och vunnit tävlingen tidigare och det är något jag hoppas få uppleva i år också.
I årets upplaga tävlar jag för ett lag vid namn Torsby.se. Det är vårt team i Torsby som står för musklerna under nummerlapp 1494 och jag hoppas att det ska räcka så långt som möjligt:)
Skulle vi vinna så får jag ju dessutom äran att åka först under målportalen i Mora. Bara det gör ju att det är värt att ta i så bloden sprutar:) Men då krävs att vi alla i laget har en bra dag. Och en liten ledning när jag går ut hade ju inte suttit helt fel:)
Vill ni följa vår framfart så har vi som sagt nummer 1494. Ni kan även följa oss här.
Vår laguppställning ser ut enligt följande:
Marcus Ruus
Rasmus Blom
Bob Impola
Oscar Persson
Patrik Johansson
/Patrik
Publicerat: 26 februari, 2014, detta inlägg har inga kommentarer.
Att få dela med sig av sina erfarenheter och inspirera människor till att starta sitt ”nya, bättre liv” kan nog alla förstå är otroligt givande. Men den kicken man får av det är betydligt större än ”otroligt givande”. Det är riktigt häftig och när man kan se i ögonen på folk att budskapet går rakt in och att de vill hem och prova det man föreslår skapas en skön värme i hjärtat och en tillfredsställelse av att ha fått möjligheten att ge någon ett gladare och piggare liv. Ett liv där man orkar göra det man vill och har en vikt som man trivs med. Att man vågar sätta mål eftersom man vet att man klarar uppfylla dem.
Skövdebostäder har sedan några år tillbaka startat ett aktivt friskvårdsarbete för sin personal. Nu har de även valt att involvera sina hyresgäster i detta vilket jag personligen tycker är ett otroligt bra initiativ.
Och i måndags var det min tur att få bli en del av detta arbete. På Aspö Gård i Skövde höll jag en föreläsning kring grunder i kost och träning. Och givetvis kring motivation i frågan då det i slutändan är det som är det viktigaste. Kunskapen är grunden, men utan motivationen så klarar man inte att ta steget. Inbjudna var personal och hyresgäster och det blev en riktigt trevlig kväll med mycket skratt:)
Nu hoppas jag att de som var där har kommit igång med sina ”nya” liv och jag vill önska dem och alla andra lycka till med sina livsstilsförändringar!
/Patrik
Publicerat: 10 februari, 2014, detta inlägg har inga kommentarer.
För tillfället råder full vinter. Eller åtminstone så åker vi skidor för fullt:)
Men snart är det ju dags för barmarkssäsong och läge att plocka fram rullskidor och löpskor igen. Då behöver vi alla ett bra mål att sträva mot i höst. Och under tiden som ni funderar på vilket mål ni ska välja så kommer här ett riktigt bra förslag där ni kan dela målet med era vänner, bekanta, arbetskamrater eller familjemedlemmar:)
Jag kommer nämligen att vara med och arrangera Billingestafetten som går av stapeln tisdag den 2:a september på Billingen i Skövde. En stafett där fem personer går, lunkar eller löper 5×5 km. Det perfekta arrangemanget att delta på för företaget. Eller ett prefekt tillfälle att utmana era släktingar. Det finns absolut inga krav på att man ska vara en duktig löpare utan tanken med det hela är att det ska bli en härlig kväll med många skratt. Och så lite tävling givetvis:)
Gå gärna in på Billingestafettens hemsidan och fundera på vilka personer just du ska ha med i ditt lag. För jag hoppas verkligen att du tänker delta:)
/Patrik
Publicerat: 9 februari, 2014, detta inlägg har inga kommentarer.
Då armen krånglar får benen lida:) Idag hade jag planerat in intervaller nu när det inte blev något tävlande igår. Men med en arm som fortsatt inte är ok så fick det bli intervaller på benskate. Eftersom jag visste att jag inte skulle kunna undvika mjölksyra valde jag att köra just mjölksyraintervaller. Och den planen lyckades helt galant:) En ganska hemsk upplevelse, men ändå med ett betydligt bättre flyt än jag trott:) Kanske börjar hitta någon slags form snart?
Hur som helst så har jag tagit min tredje och sista spruta idag och armen har blivit klart mycket bättre vilket känns lovande. Jag tror och hoppas att jag ska kunna vara redo för sverigecuptävlingarna i Borås nästkommande helg. Vill helst ha några pass med stavar innan dess, men jag tror att jag klarar av dem om någon dag:)
Får även passa på att gratulera Charlotte Kalla och Marcus Hellner till var sitt fantastiskt silver:) Så otroligt kul och väldigt motiverande att se deras framfart. Skickar även ett stort grattis till de andra i truppen som även de stått för fina prestationer! Och inte minst till vallateamet som fått en fantastisk start på mästerskapet:) Keep up the good work!
/Patrik
Publicerat: 8 februari, 2014, detta inlägg har inga kommentarer.
Allting har börjat flyta på fantastiskt bra. Träningen har fungerat kanon och känslan i kroppen har varit extremt bra. Fick ju dessutom med mig en seger i Billingens Långlopp förra helgen. Ett lopp som blev allt annat än underbart med ett av de tyngsta fören jag varit med om:)
Tävlingen gick på Billingen i Skövde på en varvbana som mätte 4 km. Som ni förstår så blev det ju en och annan omkörning under detta lopp då det var 500 personer på startlinjen:) Men alla motionärer visade bra hänsyn och vi försökte samsas om spåren på ett bra sätt.
Loppet startade i lugn takt och vi var många som höll ihop i 3-4 varv. På femte varvet så höjde jag farten och insåg ganska snabbt att de andra fick slita rätt så ont. Var inte riktigt meningen att få en lucka så tidigt, men det var ju bara att fortsätta. Väl inne i varvningen så fick jag en kul belöning genom rejäl kramp i magen:) Detta fick jag tyvärr slita med resten av loppet. Något i förberedelserna eller lite klen mage får jag nog ta tag i till nästa långlopp:)
Så efter detta blev det att staka på så gott som gick och försöka saxa i uppförsbackarna för att underlätta för magen:) Inte lätt utan fäste på skidorna! Ett bra lopp blev det i alla fall och jag fick med mig en ny seger!:) Dessutom den första i Billingens Långlopp:)
MEN! Dagen efter loppet så var ena underarmen rejält svullen och smärtade ordentligt. Fortsatte trots det att träna på då jag trodde att det enbart var någon smäll som jag kanske inte märkt av i stridens hetta under tävlingen. Men det ville inte riktigt ge sig och till slut fick jag ge upp och äta lite antiinflammatoriskt. Började samtidigt höra att det knarrade lite i armen när jag rörde på handen. Kunde då inkassera den sexiga diagnosen senknarr:) Inget allvarligt, men ack så krångligt. Så nu har jag fått två av tre sprutor och hoppas att jag är tillbaka för fullt nästa vecka. Istället för stakning har benen nu fått sig lite benskate på kontot vilket absolut var välbehövligt. Ibland kan det nästan vara lite bra med krångel för då tvingas man att ta tag i de delar som inte får prioritet tillräckligt ofta:)
/Patrik
Publicerat: 29 januari, 2014, detta inlägg har inga kommentarer.
Efter en otroligt tung vinter så fick jag äntligen inkassera säsongens första seger!:)
Tävlingssäsongen hittills har varit en stor besvikelse för egen del. Visst hade jag räknat med att få ganska mycket spö och i ärlighetens namn så visste jag väl vad som väntade. Det jag inte var förberedd på var att jag skulle få så in i helv… med spö! Trodde ändå att jag skulle kunna komma undan med äran i behåll, har ju trots allt åkt skidor några år tidigare. Men icke!
Så att för första gången denna vinter få lämna en tävlingsplats och känna sig nöjd! Tycka att skidåkning är kul igen! Känna att kroppen fungerar! Det var en helt fantstisk känsla. Ärligt talat så hade jag börjat tvivla på om jag någonsin skulle få vinna ett skidlopp med lite motstånd igen. Men det fick jag alltså:)
I söndags kördes Pilgrimsloppet i Åmål. Ett långlopp över 40 km som gick i lite gammeldags stuk. Enbart natursnö, ganska smala spår och mycket luriga kurvor. Själv hade jag inga större förhoppningar inför loppet. Visste ju hur det hade gått tidigare så det var med ett rejält stukat självförtroende jag åkte dit.
Men när starten gick så var det som att köra med en helt annan kropp. En kropp som ville åka skidor. En kropp som inte blev trött på samma sätt. En kropp som återhämtade sig på nolltid. Detta gick givetvis rakt upp i huvudet som även det blev intresserat av att åka skidor fort igen:) Jag är fullt medveten om att detta inte var något mästerskap eller liknande. Men det är ändå vansinnigt skönt att få känna känslan igen. Känslan när inget bromsar en. Känslan när man kan tänka sig att dö för att få vinna. Helt enkelt den känsla som saknats hela säsongen!
Tävlingen gick på en varvbana över 10 km och efter att ha legat i en klunga på fem man med bland annat Rasmus Blom och Gabriel Thorn så valde jag att i sista varvning trycka på lite grann. Märkte då att alla släppte:) Men att åka hela sista varvet själv hade jag ännu inte självförtroende till. Så jag valde att vänta in Gabriel och sedan var det han som gjorde grovarbetet medan jag bara hakade på. Hela sista varvet gick från klarhet till klarhet. Kände mig inte rejält trött en enda gång. Och som jag skrivit tidigare. Den känslan var ett tag sedan jag hade. Jag valde ändå att ligga kvar bakom Gabriel och väntade med att åka om honom till sista lilla backen innan upploppet. Sedan fick jag staka i mål med fyra sekunder till godo:) Äntligen var ordet!
/Patrik
